I'm still denying it, the other side... which other side? Good or bad, does it matter if the result is still the same? Spilled blood will eventually dry, leaving a stain on the carpet. Wounds will heal, leaving ugliness behind and even more anxiety to cut. I'm giving up, it serves no meaning anymore, be true to yourself, it's not madness, it's life.

Borde sova, men kan bara inte... Kommer säkert få skäll av Ankan när hon får reda på att jag är vaken, och inte ringer henne. Förlåt con vit cua anh oi. Anh ska hoppa bums i säng efter detta inlägg, lovar.

Hemma igen efter 2 dagar hos Ankan, enligt henne då så har hon gått upp tack vare mig. Haha, kan väl inte rå för alla skitsaker jag käkar, och vem gillar äta själv? Har iaf bara umgåtts med henne och systrarna då. En runda i torp i tisdags som inte gav något förutom glass. Skönt att få vara med henne igen efter mer än en vecka, just ja, hon fick en gosedjur i form av en varg av mig också! (Ja, jag vet, Ankan påstår att jag tycker om den mer än henne.) Hm, vad har vi gjort mera... jo ätit "goi cuon" (vietnamesisk maträtt), gott gott!

Japp, det var allt då, exklusive allt myspys, men det orkar jag inte ta upp =)

Not ever again, for every fault this time, I'll leave an scar to remind me of my mistakes. A scar so deep, invisible to the naked eye. Closing my eyes until it hurts, leaving myself in that void, knowing that loneliness is what I really deserve, but why am I still waiting for you to rescue me? Selfish thought.

I've used all my excuses for being weak,
for the last time, I'm sorry.